Kent - Kent 01 Blåjeans (2:57) Kanske var det ett moln men i dina ögon blev himlen grå Mina ser i syne för det var väl inte en tår? Himlen är blå Dina ögon krymper som blåjeans Mina ögon svider Dom har torkat båda två Kanske var det en dröm Kanske är min hjärna tumlad och tömd urblekt och tvättad Annars hade jag aldrig glömt Kanske har jag ett skal Ett hårt, ogenomträngligt skalbaggeskal av urvuxna kläder Ett litet barn som når till tak Varför får jag inte på mig dina blåjeans? x8 02 Som vatten (2:53) Regn slickar hela staden som en fuktig kall tunga Allt är asfalt, smutsigt vatten för lyktorna att spegla sig i Går, går förbi Alla människor är blanka som is och du fastnar under ljusen som ett fotografi Jag ser dig Jag ser dig Jag ser dig och jag vet att du är rädd Regn ger mig våta drömmar ger mig rödä ögon Allt är asfalt, smutsigt vatten Allt utom jag Gå, gå förbi Jag vill stjäla dina tankar ur ditt huvud för ur dina ögon kan jag stjäla allt jag vill ha av dig Jag ser dig Jag ser dig Jag ser dig och jag vet att du är rädd Jag ser dig Jag ser dig Jag ser dig och jag vet att du är rädd 03 Ingenting någonsin (3:57) Dom säger att jag varit trasig Aldrig har jag varit hel Dom säger det är nåt med benen men ingenting har någonsin varit mer fel Säger att jag varit elak Alltid har jag varit rak Dom säger det är nåt med hjärtat men ingenting har någonsin slagit så hårda slag Dom säger att jag varit farlig Alltid har jag varit svag Dom säger det är nåt med mitt huvud men ingenting har någonsin varit så nära ett svar Ett svar x4 Ingenting någonsin x12 04 När det blåser på månen (4:19) Kostymen den skaver och jag har inte duschat Idag är igår Och idag ska jag sitta kvar Jag fuskade med mina svar Den svarta kostymen ska av Kostymen är inte jag Kostymen är inte jag Är jag en astronaut? Är jag en astronaut? Är jag en astronaut? Är jag så ensam? Klänningen skaver och du den skyler knappt barmen Idag är igår Och du ska ta mig härifrån nu när det blåser på månen Ska du ta mig härifrån? Nu när vi fyllt alla hålen Nu när vi fyllt alla hål Är jag en astronaut Är jag en astronaut Är jag en astronaut Är jag så ensam 05 Jag vill inte vara rädd (3:30) Genom staden bland husen är det inte tillräckligt ljust än Genom gator jag drömt om går jag hemåt för att en gång somna Jag vill inte va rädd Varför måste jag vara rädd? Somliga vet att dom är starkare än andra Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad Somliga lever för att pina varandra Innerst inne är vi likadana Jag tror att människor gör så av gammal vana Under kepsar och mössor blinkar ögon som ögon ska blinka Han gör det utan att tänka Lika lätt som det är att vinka farväl Jag vill inte va rädd Varför måste jag vara rädd? Somliga vet att dom är starkare än andra Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad Somliga lever för att pina varandra Innerst inne är vi likadana Jag tror att människor gör så av gammal vana Du kan slå mig i bitar Nånting inuti kommer att stå upp ändå Du kan slå tills det vita, vita hatet är allt som återstår Jag vill inte va rädd Varför måste jag vara rädd? Somliga vet att dom är starkare än andra Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad Somliga lever för att pina varandra Innerst inne är vi likadana x2 Jag tror att människor gör så av gammal vana 06 Vad två öron klarar (3:42) Tabletter på nattduksbord, ögonlock tunga Hon kan inte vakna än Porrfilmer, fotografier tunna som drömmar Askfat och burkar och tomma glas väntar på att tömmas och fyllas igen Dammiga fönster och persiennmönster på golven Hallå, hallå igen Svara mig snälla, svara är det nån här, hallå? Är du kvar än? Om du vågar knysta så skriker jag högre än vad två öron klarar Fläckar på golvet och sprickor i kaklet Hon kan inte vakna än Naken i treveckorslakan tunna som drömmar Skärmen på TV:n och krukväxter väntar på att tömmas och fyllas igen Hon sover, hon väntar på att tömmas och fyllas igen Hallå, hallå igen Svara mig snälla, svara är det nån här, hallå? Är du kvar än? Om du vågar knysta så gör jag nåt värre än vad två ögon klarar Hallå, hallå igen Svara mig snälla, svara är det nån här, hallå? Är du kvar än? Om du vågar knysta så skriker jag högre än vad två öron klarar 07 Den osynlige mannen (2:40) Fyll mig med luft igen Gör mig synlig Du får gärna avsky mig om det gör mig tydlig igen Om du vill visa dig igen Om du vill komma hit igen Om du vill röra mig igen så måste jag vara i färg (färg) Fyll mig med vatten, min vän Håll mig flytande Jag låter dig avsky mig Det gör mig tydlig igen Om du vill visa dig igen Om du vill komma hit igen Om du vill röra mig igen så måste jag vara i färg (färg) 08 Pojken med hålet i handen (2:08) Tar av sig tröjan Ett födelsemärke fläckar hans hud och genom fönstret är han skapad som en gud Hon målar läpparna röda från hålen där dom sprack Och framför TV:n blir hennes hud blek och gul Framför TV:n blir vem som helst ful Jag hatar dig, du är... Jag håller handen för Där finns ett hål, så jag ser ändå Om du visste hur löjlig du ser ut Och jag springer förbi Slår på bilar, väcker larm Jag är pojken som sköt raketen i sin egen hand Ingen kan laga en trasig hand Jag hatar dig, du är... 09 Ingen kommer att tro dig (3:31) Barnet mår bra Han mår som han ska Så underbart att vara ett barn Och dag efter dag och steg efter steg lär han sig gå precis som jag Jag har väl aldrig kommit närmare än så här? Kom in i min mun Jag har väl aldrig varit lika nära marken? Du stannar i din bil och låter asfalten va tyst Du vakna' på ett golv fruktansvärt nyss Men ingen kommer att tro dig Ingen kommer att tro dig x3 Glaset är tomt men barnet mår bra Jag är snart fylld och nästan glad Och dag efter dag och steg efter steg Nu går han bättre än jag Jag har väl aldrig kommit så långt in i dig? Kom in i min mun Jag har väl aldrig varit lika nära marken? Du stannar i din bil Du låter asfalten va tyst Du vakna' på ett golv fruktansvärt nyss Men ingen kommer att tro dig Ingen kommer att tro dig x2 Dom kommer inte att tro dig 10 Stenbrott (4:18) Låt mig gå i bitar Jag har gjort nåt så dåligt igen Låt mig ha ont Låt mig skrika färdigt tills bröstkorgen blir tom Låt mig spricka sönder Det har jag verkligen förtjänat Hallå, hallå Låt mig vara dum Det blir din tur om en liten stund Jag är, är jag? Jag är inte gjord av sten Vad är farväl? Vad är inte gjort av sten? Jag ska fatta mig kort Jag ångrar allt Jag ångrar allting ont Jag har skrikit färdigt och bröstkorgen är tom Såg du, jag sprack sönder Kan du få mina armar på plats? Hallå, hallå Har du blivit stum? Var jag verkligen så dum? Jag är, är jag? Jag är inte gjord av sten Vad är farväl? Vad är inte gjort av sten? Jag är, är jag? Jag är inte gjord av sten Vad är farväl? Vad är inte gjort av sten? x2 11 Frank (4:48) Han fångade sparken med huvudet Hade tänkt alla tankar ändå Han stod inte upp när han fick den För full för att ens kunna gå Långsamt glömmer man bort allt Också pojkar i manchestertyg Men jag minns våra skrikiga stolar i köket och virveln på min kula av porslin Min vän hade kritvita tänder Hans kläder luktade rök Så levande att det känns som om det är jag som är död En blank dank låg så tungt i min hand Mer värd än kulor av glas En dank Frank Jag kommer aldrig närmare än så En blank förmiddag i handen på Frank Han fångade sparken med huvudet Som att nicka en fotboll i mål Som att kasta en sten högt över taken och klättra dit ingen kan nå Långsamt glömmer man bort allt Också träskor och gul blend i smyg Men jag minns saker han sa som gjorde mig större, äldre, inte så blyg På hans jacka satt fyra märken Hjältar i glittrande tyg Slade, Kiss, Bowie och Sweet Året när Pinups var ny En blank dank låg så tungt i min hand Mer värd än kulor av glas En dank Frank Jag kommer aldrig närmare än så En blank förmiddag i handen på Frank Nu är jag större Nu är jag äldre, äldre än du Nu är jag större, större än du En blank dank låg så tungt i min hand Mer värd än kulor av glas En dank Frank Jag kommer aldrig närmare än så En blank förmiddag i handen på Frank